Den elektromagnetiska flödesmätaren är en flödesmätare som utför flödesmätning enligt Faradays&# 39: s lag om elektromagnetisk induktion. Fördelen med den elektromagnetiska flödesmätaren är att tryckförlusten är extremt liten och det mätbara flödesområdet är stort. Förhållandet mellan den maximala flödeshastigheten och den lägsta flödeshastigheten är i allmänhet över 20: 1. Tillämpligt industriellt rördiameterområde är brett, upp till 3 m. Utsignalen är linjär med den uppmätta flödeshastigheten och noggrannheten är hög. Den kan mäta konduktiviteten ≥5μs / cm. Vätskeflöde av syra, alkali, saltlösning, vatten, avlopp, frätande vätska och lera, mineralmassa, pappersmassa etc. Men det kan inte mäta gasflöde, ånga och rent vatten.
När en ledare skär linjerna med magnetisk kraft i ett magnetfält kommer en inducerad elektrisk potential att genereras i ledaren. Storleken på den inducerade elektriska potentialen är proportionell mot ledarens effektiva längd i magnetfältet och den hastighet med vilken ledaren rör sig i magnetfältet vinkelrätt mot magnetfältets riktning. På samma sätt, när den ledande vätskan flyter i vertikal riktning i magnetfältet för att skära de magnetiska induktionskraftledningarna, kommer den också att generera en inducerad elektrisk potential på elektroderna på båda sidor av rörledningen.
Den elektromagnetiska flödesmätaren har ett stort mätområde, vanligtvis 20: 1 ~ 50: 1, med ett brett spektrum av valfritt flöde; diameterområdet för den elektromagnetiska flödesmätaren är bredare än andra typer av flödesmätare, från några millimeter till 3 meter; det kan mäta positivt och negativt tvåvägsflöde, kan också mäta den pulserande flödeshastigheten, så länge den pulserande frekvensen är mycket lägre än exciteringsfrekvensen; mätarens effekt är väsentligen linjär; det är lätt att välja materialväxten hos vätskekontaktdelarna och den kan appliceras på frätande vätskor. Eftersom elektromagnetiska flödesmätare har mycket fler möjligheter att mäta suspenderade fasta ämnen eller smutskroppar än andra flödesmätare är sannolikheten för fel orsakad av vidhäftningsskiktet på innerväggen relativt hög. Om vidhäftningsskiktets ledningsförmåga liknar vätskans, kan mätaren fortfarande mata ut signaler normalt, men ändra flödesområdet och bilda ett dolt fel vid mätfel; om det är ett vidhäftningsskikt med hög ledningsförmåga kommer den elektromotoriska kraften mellan elektroderna att kortslutas; om det är ett isolerande vidhäftningsskikt, är elektrodytan isolerad för att koppla bort mätkretsen. De två senare fenomenen gör att mätaren inte kan fungera.